Kroki är att teckna modell. En naken modell. Det sägs
att det är det svåraste motiv som finns, att man aldrig lär sig det till fulländning.
Det är nog så. Men resultatet är naturligtvis beroende av vilka förutsättningar man
har från början.
På sjuttiotalet var jag tillsammans med en tjej som heter Ingegerd och kallades Ninni. Vi
gick kvällskurser på Konstfack - målning och kroki. Hon kunde teckna. Inte jag.För några år sedan började jag på kroki igen. Efter tjugo år.
Mer målmedvetet nu. Nu inser jag att det inte finns några genvägar. Det är bara
övning som gäller. Lite talang hade väl inte skadat, men jag tröstar mig med något
Björn Borg sa om John MacEnroe: "För honom är allt så enkelt medan vi andra
måste slita för varenda boll." Borg kom ju rätt lång ändå.
Ninni hade den där talangen för teckning. Det blev liksom bara bra. Medan jag fick
slita. Och sliter än. Lite bättre har det det ändå blivit. Krokikurser finns lite
varstans i Stockholm. Det är bara att ta med sig block, pennor och en hundring, och så
sätta sig att teckna. Teckningarna här är studier i första hand. Mitt mål är att
fånga rörelsen. Att en dag kunna sitta på ett café nånstans vid Medelhavet med ett
glas Pernod och fånga människor som går förbi. Eller om Afrodite stiger upp ur havet
igen.
Jag hoppas axplocket här ska förmedla något. Vad vet jag
inte. Det är både manliga och kvinnliga modeller på övningarna men som min hustru
säger när jag kommer hem med resultatet från kvällens övningar: "Du kan då inte
teckna karlar".
Nej så är det nog, därför förekommer de också sparsamt på bilderna i det här
collaget. För att se bilderna bättre kan man trycka ned F11-tangenten. Då försvinner
alla knappar och elände från webb-läsaren.
|